Elsa Finne I-II

F?r mer ?n hundra ?r sedan blef en bonde ?gare till herres?tet Ryd. Denne Nils Troelsson skall ha varit en dugande man. Han hade vid unga ?r ?ktat en torparedotter fr?n Finnbygden och som f?ljd af sitt missgifte r?kat i delo med sin sl?kt, d?rf?r kom han att odla utsocknes jord; men han hade lyckan med sig, hans kvinna f?dde honom ?tta barn, och med h?rdt arbete och klok f?rt?nksamhet grundlade han v?lst?nd ?t dem alla.

?ldste sonen Troels l?ste till sig g?rden och tog fatt d?r fadern slutat. Moar och hult blefvo till ?krar under hans h?nder, stenar till br?d, tr? till guld. Han tog namn efter sin mors hembygd, kallade sig patron Finne till Ryd och var en verklig herreman, med stort anseende f?r rikedom och gudsfruktan.

Vid fyllda fyrtio ?r gifte han sig med en stiftsjungfru, hvars bl?a och frusna blod han icke synes ha varit man till att tina. Hon gaf sitt ja-ord i hastigt mod och f?ljde honom till altaret p? trots mot sin b?jelse f?r en friherre, som icke haft mod att binda sig vid henne, d? hon var fattig, fast han senare icke saknade mod att kr?nka henne med en bek?nnelse om sin k?rlek. Detta tilldrog sig i hennes eget hem p? Ryd, tre m?nader efter br?llopet, en dag d? luften var kv?fvande het och jasminerna doftade bed?fvande. F?nstren stodo ?ppna till f?rmaket, d?r hennes n?d mottog sin g?st, och tr?dg?rdsm?staren, som sysslade i rosenlandet d?r nedanf?r, h?rde hans lidelsefulla tal - - Det dr?jde icke l?nge, innan han ?ter red bort fr?n Ryd. Hennes n?d skall d? ha hetsat hundarna efter sin ungdoms ?lskade.

Till sin make n?mnde hon ingenting h?rom, men allt fr?n den dagen var det som om hon f?tt ovilja f?r honom. Hon undandrog sig hans smekningar.

Troels Finne var en okonstlad natur utan hum om den h?gre analysen. F?r honom hade lifvet dittills varit ett enkelt r?knestycke, hvars facit han funnit utan sv?righet. Ocks? p? k?nslolifvets omr?de h?ll han sig uteslutande till quatuor species. Skriften l?rde att en hustru skall vara sin man underd?nig; och d?r fanns intet undantag f?r det bl? blodet. D? hans hustru icke dess mindre envist undandrog sig alla kraf, som han st?llde p? hennes person, s?kte han i Guds namn tilltvinga sig sin r?tt; d?rvid kom det till ett v?ldsamt upptr?de, och hon slog honom till n?dv?rn.

D? f?rstod han, att h?r var olycka p? f?rde och v?nde sig b?de till pr?st och l?kare med b?n om r?d. Prosten manade honom, att med kristligt t?lamod b?ra den pr?fning, F?rsynen p?lagt honom, d? segerns krona utan tvifvel skulle komma honom till del i ett annat lif; men doktorn gaf hopp om, att segerns krona skulle tillfalla honom redan h?r p? jorden, kanske snart nog, eftersom hennes n?ds sinnesretlighet utan tvifvel berodde p? vissa omst?ndigheter...

Nyheten ?fverraskade Troels Finne s? mycket mer, som han strax antog, att den eljes gl?djande tilldragelsen skulle vara helt n?ra f?rest?ende, och p? detta antagande grundade en ber?kning, hvars facit han i f?rol?mpande ton delgaf sin hustru. Hon blef mycket blek, men f?rsvarade sig icke.

Tidpunkten f?r barnets f?delse godtgjorde till fullo, att r?knestycket var falskt i grunden, men d?rmed f?r?ndrades ingenting i f?rh?llandet mellan makarna. Hennes n?d synes icke ens ha k?nt n?gon gl?dje af att bli mor, och Troels Finne friade allt sedan f?rg?fves till sin egen hustru.

Han f?rstod aldrig anledningen till hennes kallsinnighet, hur bittert han ?n grubblade d?r?fver; men bibelns ber?ttelse om det f?rsta syndafallet f?ref?ll honom d?danefter symbolisk och han sade sig sj?lf, att f?rbannelsen ?nnu h?ftade vid frukterna fr?n kunskapens tr?d. Icke dess mindre hungrade han alltj?mt efter Evas ?pple och k?nde det som en br?nnande skam att ha blifvit utdrifven ur paradiset. Af hungern och af skammen blef han sm?ningom fr?ck till sinnet, f?rdes s? in p? lastens v?gar, stal sig in i andras lustg?rdar, blef en liderlig s?lle och dryckesbroder, f?rf?ll p? n?gra ?r till en ruin.

Hvad hans barns mor ?n m? ha k?nt d?rvid, aldrig klagade hon. K?nslosvammel och pjunk f?raktade hon, och den p?flugna nyfikenheten h?ll hon sig f?rn?mt fr?n lifvet. Hon var f?r stolt att k?pa sympati med f?rtroende.

V?rlden gaf henne ingen sympati. De flesta menade, att hon sj?lf f?rv?llat b?de sin egen olycka och sin mans f?rfall. Hon som ingen k?rlek velat gifva, kunde ju ingen trohet fordra.

- Hvem vet likv?l, om icke ocks? hon i sj?l och blod hungrat efter den stora ?mheten, den hj?rtats v?lsignelse, som aldrig kom henne till del. Starka kvinnor l?ngta ofta efter att f? vara svaga, och frusna efter att f? sm?lta i vekhet.

H?r var karg natur, och harfven hade g?tt tungt ?fver jorden, billarna hade tr?ngt s? djupt, att alla spirande k?nslor exstirperats, och den gr? myllan bar sedan hvarken blommor eller sk?rdar.

Tiden, som ordnar allt utan h?nsyn till enskilda sm? m?nniskors ?nskningar eller f?rhoppningar, gaf sm?ningom h?fd ?t missf?rh?llandet mellan omakarna. De lefde hvar f?r sig i hvar sin v?ning af herreg?rden. Barnet, som skulle ha blifvit ett f?reningsband mellan f?r?ldrarna, blef i st?llet ett tvistefr?, ty ocks? drinkaren ?lskade sitt eget blod i detta nya lif och kr?fde genk?rlek. D?den slet tvisten, visare ?n kung Salomo. Troels Finne afled pl?tsligt, vid fyrtio?tta ?rs ?lder, och l?mnade Ryd ?t sin ?nka och sin son.